måste skriva av mig lite

ni vet alla som hela tiden håller på och skriver att de vill dö, att de gråter och ber om att få dö. asso ja även jag har väl känt så någon gång, men helt ärligt. vem fan vill dö egentligen? alla borde vara lyckliga över att få leva, för alla som mår dåligt över något. det finns faktiskt något att göra åt det, i allt. jag menar om man säger att man vill dö och mår dåligt över att ha blivit dumpad, eller att ha förlorat en kompis det kommer man över. men jag menar, att tex bli misshandlad, våldtagen, hotat eller vad som helst, det kan man må dåligt över. jag menar ju självklart inte att man ska vara glad över att ha blivit dumpad eller något men jag tycker inte heller det är något att gå och gräva ner sig om för vad gör det om trettio år lixom? man måste kunna ta skit här i livet och leva med det. man måste kunna vara stark och stå upp, visa vad man går för, man måste slåss för sig själv. man kan inte tro att allt ska bli bra utav att sitta och gråta och skära upp armarna, för ingenting blir bättre! och ingenting, kommer någonsin bli bättre utav att man inte har hopp. för ingenting har väl någonsin blivit bättre av att gråta och tycka synd om sig själv? eller? jag förstår att många säkert blir sjukt arga när de läser det här, och jag menar inget illa för jag är faktiskt själv såhär. men när man tänker efter så, vad har det egentligen hjälpt? att man har gråtit i flera nätter tills ögonen är så svullna så man inte sett något, när man darrat av rädsla för nästa dag, när man skrikit av panik, när man inte orkat ståt på sina egna ben. när man verkligen behöver sin bästavän. och den turen har jag iaf haft, under hela den här tiden. och den turen har nog inte så många, men en del har nog samma tur som jag. men vad jag försöker säga är iaf, var lyckliga över det ni har. annars kommer ni gråta när ni blir äldre att ni inte tog hand om er ungdom. och ja ibland känns allt hopplöst bara så jävla skit, men tänk på det här då. för det har alltid, och kommer alltid att lösa sig. det känns bara inte just så i stunden, man får helt enkelt ta tag i problemet, och lösa det. och det kanske inte kommer bli bra på två sekunder, men tillslut blir det bra, du kommer ialafall inte ångra att du försökte. gör dett bästa, mer kan du faktiskt inte göra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0