Men ni får iaf ett inlägg nu, kanske inte det roligaste men PMS och då kan allting hända!

Du fattar nog inte att jag verkligen menade det jag ska när jag sa att jag älskade dig, och skulle göra det enda till jag dör. Jag vet att jag fortfarande kommer det, för som jag sa är du alltid en del av mig, och jag hoppas att du inte bara glömmer mig och skiter i att jag faktiskt var en stor del för dig, sa du iaf.¨
Det var lätt i början, fick alltid tillbaka dig när vi bråkade och jag behövde aldrig stå riktigt ensam, vi kanske började bråka och sa att det fick räcka här, men när någon av oss smsade ett litet "förlåt" kan man ju inte göra annat än ta tillbaka den personen man älskar så mycket, som man skulle ge sin högra arm för.
Men när du sa åt mig att jag var patetisk, att du inte kunde se på mig, prata med mig och bara glömma allt vi haft och hadde, vart jag sur, eller inte sur mest besviken kanske, besviken för att jag inte trodde sådär om dig, jag trodde du var en på miljonen men du har bevisat nu att du är bara en av alla andra, och jag hatar att veta att det är så, någon man berättade allt för, jag gjorde verkligen det, hemligheterna och allt de där man inte sa till någon, de sa jag till dig. Jag kan inte bara skita i dig, jag sitter framför mobilen varje dag och väntar på bara ett litet "hej" men samtidigt blir jag så arg, att du inte ens bryr dig om att ja är sårad, för när jag skrev och berättade för dig så räknade jag inte med ett "vart vill du komma med det här, julia? jag orkar inte bry mig längre" det tog ganska hårt, du kanske inte fattar det. Men jag vart jävligt besviken, trodde du skulle bry dig.
Att du inte ens kan vara vänner efter det här gör mig bara arg, kan knappt se dig i ögonen när du går förbi i skolan. Vi har varit bästavänner sen du kom hit och bara för ETT misstag, så ska du bara skita i mig? Borde inte säga såhär men känns som jag måste : Om jag nu är så patetisk? Varför kommer du inte fram och berättar det när jag ber dig? Varför vågar du inte stå för vad du gör? Är så jävla less på dig och ditt jävla tjat om att du går på tabletter och måste få vara ifred, så fort du får en liten motgång. Väx upp förfan, det är inte bara du som har det jobbigt. Vet du ens vad jag fått gått igenom nu i två år? Ja, men du lyssnar inte för det enda som betyder något är du, får alltid trycka in tårarna för att visa mig stark när det är något. Blunda inte för verklighet, öppna dina fkkn ögon och visa världen att du kan, för jag vet att du är bättre än såhär. Men eftersom du inte verkar fatta de så kan jag egentligen inte ens förstå vad ud gör här? Försvinn från allt, rym från allting som du alltd gjort för du kommer få så jävla mycket skit för det en dag. Jag älskar dig.