enda tills jag var kanske .. 11 år var allt alltid perfekt. sen när jag var tolv började jag träffa killar, och jag träffade en kille, han betydde verkligen allt för mig, vi pratade om allt, vi fanns alltid där för varann och han hjälpte mig så sjukt mycket, fast i början berättade jag för honom om en kille jag tyckte om då. i slutet började jag prata med den jag tyckte om från början, och jag vet att han blev ledsen, men han trodde väl det fortfarande var han och jag, det trodde faktiskt jag med. för han och jag hade börjat vara med varandra, och vi hade så grymt kul de gångerna, sen började jag träffa den andra och skrev till mina andra kompisar på sms att den jag träffat först var ful, och ja allt det där tills han läste det. han vart så himla ledsen och bara skrek på mig, fast jag svarade inte på sms och jag rörde inte datan han ringde mig hela tiden och jag bara iggade honom, vi blev sams ialafall och efter någon vecka vart jag och den där andra killen tillsamans. gud, han blev förkrossad och jag skämdes så jävla mycket från att stiga från noll till hundratio så var allt bara borta, och nu, pratar vi inte ens vi kollar bort när vi ser varandra och han umgås med andra nu. men faktiskt, saknar jag allt hans stöd och alla våra minnen, och hoppas han känner lika för han kmr alltid ha en litet del i mitt hjärta.
<3