Minns tiderna när du och jag gjorde precis allt ihop, allt som hände i våra liv var med varandra.
Jag berättade alltid för dig när någonting nytt hände eller hade hänt, du fick veta allting först och så var det för dig med.
Vi träffades varje dag och hittade alltid på någonting, ingenting kunde skilja på dig och mig, vi var ett tillsamans.
Kommer ihåg när vi gjorde fröknarna svettiga på dagis, våra bråk i skolan, våra "tjejsnack" med lärarna och allt var med dig, och ingen annan.
Antar att vi växte ifrån alltihop, och antar också att ingenting kommer bli som förr igen heller, du har ditt nu och jag har mitt. Vi har blivit två helt olika personer, som natt och dag, katt och hund you know?
Önskar att jag kunde fixa allt igen och göra allt bra, så som det var förr. Men varje gång vi försöker fixa mellan oss och göra det som det var förr, blir det samma igen efter någon vecka.
Jag vet att det inte bara du som gör fel, jag gör också fel men jag tycker det är jobbigt att alltid vara den som bryr sig och ta första initiativ till att bli sams igen.
Men du kommer ialafall alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer alltid se upp till dig som en syster för du är ju det, den jag aldrig fick.